vila
substantivhvíld, hvíla
(fysik) tillstånd där ett föremål behåller samma läge i förhållande till ett annat föremål
avslappning eller inaktivitet i syfte att återhämta sig
vilostund
(intransitivt) vara kvar i samma läge i förhållande till något annat
(intransitivt) undvika att anstränga sig eller delta i ansträngande verksamhet
(reflexivt) vara (mer eller mindre) inaktiv i syfte att återhämta sig
stödjas mot; hållas uppe av; bäras av