rot

substantiv

rót

(botanik) del av en växt som förankrar växten i underlaget, och har som uppgift att ta upp näring och vatten
(anatomi) den del av en tand som fäster tanden i käken
källa, ultimat orsak; ursprung, varifrån något är härlett
(lingvistik) stammen av ett ord
(matematik) lösning av en ekvation; ibland även nollställe till en funktion
(matematik) kvadratrot, d.v.s. för ett tal a, så är roten ur a det icke-negativa tal vars kvadrat är a; mer generellt tal vars n:te potens är a
(matematik) rotation; en operator på ett vektorfält (i 3 dimensioner) som mäter hur snabbt det roterar: kan beskrivas som kryssprodukten av del-operatorn (∇) med vektorfältet
(data) den mapp (folder) varifrån en filstruktur utgår
(data) den nod varifrån en datastruktur (oftast träd-formade sådana) utgår och som således inte har några föräldranoder
(data) rotanvändare, den användare som har behörighet till alla funktioner på en dator, inklusive många som skulle kunna förstöra diverse komponenter av datorn om de hanterades fel
(vardagligt) huvud, skalle

Fler ord