hänga

verb

hanga, hengja

hållas uppe i lodrätt läge utan kontakt med marken: vara (löst) fastsatt (t.ex. på en vägg eller ett i tak) i en eller flera punkter längst upp på föremålet, så att detta befinner sig i jämviktsläge i ett gravitationsfält
placera något i lodrätt läge utan kontakt med marken
luta sig över något
(transitivt) döda genom hängning
(reflexivt) begå självmord genom hängning
(bildligt) bero på något, vara villkorat av något
(bildligt, schack) vara utan försvar och därmed kunna bli slagen
(bildligt, reflexivt) sluta ta emot eller skicka information
sysslolöst uppehålla sig (på viss plats); fördriva tiden med triviala sysslor
(slang) umgås

Fler ord