ha

eiga, hafa

1. vara i besittning av, äga eller inneha (något konkret eller abstrakt)

2. (temporalt hjälpverb) används tillsammans med supinumformen för att bilda perfekt och pluskvamperfekt

3. tycka att något är

4. använda, ha på sin kropp

5. ha i sin ficka eller väska, ha lätt och snabb tillgång till något

6. vara tvungen att bli klar med något inom den tid som anges