brygga

substantiv

bryggja, brugga

artificiell gångväg som sträcker sig ut i vatten (utan att nå andra sidan) och ofta används för att förtöja båtar, bada eller fiska
(efterled) i sammansättningar om viss frilagd bro
(järnväg) gångväg byggd som en plattform vid ett vändspår (kallad vändbrygga) och avsedd för att låta tågföraren gå från ena förarhytten till den andra (utan att behöva gå i spårområdet) vid vändning.
(sjöfart) styrcentral på fartyg
(elektronik) parallell sammankoppling av två spänningsdelare (d.v.s. två resistorer i serie)
(gymnastik, brottning) kroppsställning där kroppen är böjd bakåt och stödd av armarna som är placerade över axlarna
(musik) inom populärmusiken en kompositionsdel mellan vers och refräng, oftast för att bygga upp energin till den senare
(tandvård) tandprotes som överbryggar en tandlucka
(data) nätverkskomponent som styr datatrafik mellan olika noder i ett nätverk
framställa vissa drycker, som öl, mjöd, svagdricka, kaffe och te
slå eller bygga brygga

Fler ord