bete

beita, beit

1. stor (hörn)tand som då det handlar om djurs betar ofta används som (gräv)verktyg eller vapen

2. något frestande (mat eller annat) som används för att få offret att utföra avsedd handling; jmf agn; åtel

3. det att låta djur äta av växtlighet; plats där detta sker

4. foder som betande vilddjur äter

5. (ålderdomligt, dialektalt) kastrerad bagge; gällgumse, hammel

6. (västgötska) bit